Pölsa är kokt inkråm som mals och rörs ihop med en redd sås, och äts varm med kokt potatis och inlagda rödbetor. Den här versionen är gjord på grislever och grishjärta, malen tillsammans med tre syrliga äpplen och avsmakad med ättika och socker – och det är äpplena som gör den lättare än den pölsa de flesta minns från skolmatsalen.
Rätten är gammal husmanskost i hela Norden, och den kommer av samma tanke överallt: när grisen var slaktad och alla riktiga styckdetaljer var tillvaratagna fanns inkråmet kvar, och det skulle ätas först. I Danmark heter samma rätt finker, och det är den danska varianten du får här, med äpple i stället för korngryn.
Räkna med en kvart förberedelse och tjugofem minuter vid spisen. Två saker avgör resultatet: att levern får sjuda och inte koka, och att du vågar smaka av ordentligt med ättika och socker på slutet. Receptet hittar du nedan.

Recept: Pölsa på lever och hjärta med äpple
Ingredienser
- Cirka 250 g grishjärta
- 600 g grislever
- 1 gul lök
- 2 lagerblad
- 3 stora syrliga äpplen
- 40 g smör – eller margarin
- 20 g vetemjöl
- Lite sockerkulör – om du vill ha mörkare färg
- Cirka 1 msk ättika (5 %)
- Cirka 1 tsk socker
- Salt och peppar
Gör så här
- Skär bort senor och överflödigt fett från hjärta och lever, och dela dem i mindre bitar.
- Skala löken och dela den i klyftor.
- Lägg hjärta och lever i en gryta tillsammans med lök och lagerblad, täck med vatten, och krydda med salt och peppar.
- Koka upp, skumma av, och låt sjuda under lock i cirka 20 minuter. Skumma ett par gånger under tiden.
- Skölj under tiden äpplena, och dela dem i klyftor. Du behöver inte skala dem.
- Sila av grytan när de 20 minuterna har gått – spara spadet, det ska bli sås.
- Låt inkråmet svalna något, ta bort lagerbladen, och mal det en gång genom köttkvarnen tillsammans med äppelklyftorna.
- Smält smöret i en gryta, rör i mjölet, och låt redningen bubbla igenom.
- Vispa i det silade spadet lite i taget tills du har en tjock sås – cirka 3–3½ dl.
- Rör i lite sockerkulör om du vill ha mörkare färg.
- Rör ner det malda inkråmet i såsen, och smaka av med ättika och socker samt salt och peppar.
Så här gör du – steg för steg






Vad är pölsa gjort av?
Pölsa är gjord på kokt inkråm som mals fint och blandas med spadet det kokats i, oftast tillsammans med korngryn. Vilket inkråm som används varierar med både landsände och slakteri – lever, hjärta, lunga och njure förekommer alla, och i norra Sverige lika ofta på älg som på gris.
I det här receptet är det lever och hjärta, och ingenting annat. Lunga och njure är utelämnade med flit: njuren drar med sig en beska som lätt tar över, och lunga är svår att få tag på i vanlig butik. Lever och hjärta finns hos vilken slaktare som helst och kostar nästan ingenting.
Äpplena är inte dekoration. De står för halva syran i rätten och är skälet till att den inte känns tung. Använd fasta, syrliga äpplen – Aroma, Ingrid Marie eller vad trädet i trädgården ger. Är dina äpplen söta får du gå upp i ättika och ner i socker när du smakar av.
Pölsa med eller utan korngryn
Klassisk svensk pölsa innehåller korngryn, och den här gör det inte. Det är den enda egentliga skillnaden mot den pölsa du köper i butiken, och den är värd att veta om innan du står i köket.
Grynen fyller ut och ger en fastare, grövre konsistens som håller ihop bättre när pölsan steks upp dagen efter. Vill du ha den så, koka 1 dl korngryn separat i saltat vatten tills de är mjuka, cirka 25 minuter, och rör ner dem i såsen samtidigt med det malda inkråmet. Då behöver du också en halv deciliter extra spad, eftersom grynen fortsätter att suga.
Utan gryn blir pölsan mjukare och mer såsig, ungefär som en tjock ragu. Den är godare direkt ur grytan, men den vill hellre skedas upp bredvid potatisen än stekas i skivor.
Är lungmos och pölsa samma sak?
Nej – skillnaden sitter i lungan och i konsistensen. Lungmos är kokt grislunga, oftast tillsammans med hjärta, som mals och rörs i en redd sås. Tillvägagångssättet är alltså identiskt, men lungan är det bärande i lungmoset, medan pölsa lika gärna byggs på lever och ofta har gryn i.
Gränserna är flytande, och i många hem har orden använts om samma sak. Det finns ingen auktoriserad definition, så blir du rättad av någon som ätit något annat i sin barndom har den personen med största sannolikhet också rätt.
Och haggis, som ofta dyker upp i samma andetag, är släkt men inte samma sak: den skotska varianten kryddas hårdare med vitpeppar, innehåller havregryn i stället för korngryn och kokas traditionellt i fårmage i stället för att röras i en gryta.
Vad äter man till pölsa?
Kokt potatis och inlagda rödbetor, och gärna ett stekt ägg ovanpå. Det är den klassiska tallriken, och den är svår att förbättra – rödbetornas syra gör exakt samma sak för pölsan som ättikan i själva såsen, och äggulan mjukar upp det hela.
Vill du ha lite mer under tänderna passar bakad potatis lika bra som kokt, och ska det bli en riktig söndagstallrik fungerar potatismos av samma sort som till shepherds pie utmärkt under pölsan.
Till efterrätt hör något syrligt, och där är äppelkräm i glas med rågbrödssmulor nästan övertydligt rätt: samma äpplen som i pölsan, bara från andra hållet.
Hur värmer man färdigköpt pölsa?
I stekpanna på medelvärme, inte i kastrull. Färdigköpt pölsa är fastare än hemlagad och mår bra av att få lite yta – lägg en klick smör i pannan, bryt ner pölsan i den och låt den stå still en stund innan du rör om, så får du stekytor i stället för gröt.
Är den väldigt fast kan du späda med en skvätt vatten eller mjölk medan den värms. Och smaka av även den köpta: ättika och socker är alltid försiktigt doserade i industripölsa, eftersom den ska passa alla, och en tesked av varje lyfter den betydligt.
Pölsa och leverbiff – inte samma rätt
Leverbiff är hela leverskivor som mjölas och steks snabbt i panna, ofta med lök och gräddsås till. Det är en helt annan konstruktion: där ska levern vara nästan rosa inuti och få stekyta, medan pölsans lever kokas mjuk och sedan mals.
De två har alltså bara råvaran gemensam. Vill du ha leverbiff ska du köpa hel skivad lever och inget annat – och tvärtom går det inte att göra pölsa av färdig leverfärs utan att den blir kornig, eftersom den är malen rå i stället för kokt först.
Så länge håller den
Tre till fyra dagar i kylen i en tät burk, och upp till tre månader i frysen i portionsförpackningar. Låt den svalna helt innan den går in.
Lägg märke till att pölsan stelnar när den blir kall – varm är den en tjock sås, kall är den nästan bredbar. Båda delarna är som de ska vara, och kall pölsa på en skiva rågbröd med rödbetor på är en lunch som står sig mot det mesta.